Obscuritas - David Lagercrantz
Obscuritas utspelar sig 2003 när en fotbollsdomare med ett förflutet i Afghanistan mördas i Stockholm. En person häktas för brottet, Guiseppe Costa, fotbollsstjärna och vildhjärna. Men något skaver med polisutredningen och professor Hans Rekke, världsledande expert på förhörstekniker, anlitas för att få Costa att erkänna mordet. Men när Rekke går igenom polisutredningen sågar han den totalt på sitt eget speciella sätt. Costa släpps och polisen är tillbaka på ruta ett, helt utan något att gå på. Den unga polisen från förorten Husby tas på nåder in i utredningen och kan inte släppa Rekkes uppvisning när han sågade utredningen. På egen hand söker hon upp honom och tillsammans hittar de oväntade ledtrådar som leder utredningen framåt. Det visar sig att mordet på den till synes helt vanliga fotbollsdomaren är så mycket större och mer komplicerat än någon kunnat ana. Spåren leder mot CIA:s jakt på terrorister och talibanernas krig mot musiken. Sakta men säkert arbetar det omaka paret sig fram mot sanningen om vem fotbollsdomaren egentligen var, men är han egentligen offer eller gärningsman?
Hur stor är egentligen skillnaden mellan en fotbollsdomares rörelsemönster och en dirigent av en symfoniorkester? Ja, det är en av de oväntade frågorna som dyker upp i Obscuritas. Jag älskar kriminalhistorien som hör till en av de mer komplexa jag någonsin läst i en deckare, och inte liknar någonting annat. Samtidigt som jag läser lär jag mig också mycket om relationen mellan USA och Afghanistan och svårigheten att bedriva både idrottsutövning och spela musik i talibanernas Afghanistan. Detta får i boken också någon slags koppling till Sverige. Lagercrantz får jobba rätt hårt för att hålla i hop historien, som varken är särskilt gastkramande eller driven i stil med Millennium-historierna, men den övertygar mer och mer. Jag är mycket förtjust i språket. Vissa meningar får jag läsa om flera gånger för att få ett sammanhang och vissa ord får jag slå upp. Något som inte stör mig det minsta, snarare tvärtom då boken verkligen berör. Men framför allt är det de båda huvudkaraktärerna Micaela Vargas och Hans Rekke som fascinerar. De är verkligen varandras motsatser. Vargas är förortspolisen som kommer från en brokig uppväxt med kriminalitet och tuffa förhållanden. Hans Rekke däremot är professorn som kommer från en helt annan bakgrund i överklassen. Han är äldre och hon är yngre, ja det är inte mycket de har gemensamt egentligen. Men det bygger upp en relation där deras olikheter gör att de kompletterar varandra och för polisarbetet framåt.
I Obscuritas handlar det om mordet på en fotbollsdomare som växer till så mycket mer. Rekke ser saker och hör saker som ingen annan och Micaela Vargas visar sig förstå honom bättre än vad någon annan tidigare gjort. Lagercrantz tar ut svängarna i beskrivningen av karaktärerna och gör dem verkligen speciella. Det borgar för ett bra samarbete och får mig att tänka på ett annat omaka par jag nyligen läst om. Mentalisten Vincent Walder och polisen Mina Dabiri i Camilla Läckberg och Henrik Fexeus samarbete Box, där jag visserligen tyckte att karaktärerna var intressanta men att kriminalhistorien inte alls höll. I Obscuritas finns däremot helheten vilket gör det hela både fängslande och fascinerande. Mot slutet bygger Lagercrantz förstås upp för en fortsättning. Den ser jag fram emot.
Ser för övrigt att förlaget Polaris planerar för ytterligare tre böcker i Millennium-serien. Vem som ska skriva är dock fortfarande oklart.
Titel: Obscuritas
Författare: David Lagercrantz
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2021
ISBN: 9789113102603
Betyg: 8/10
Kommentarer
Skicka en kommentar