tisdag 31 mars 2020

En underbar pärla i trist förpackning

Leif Bergholz debutroman Hav utan farleder är en bok om kärlek. Bakom ett intetsägande omslag och en märklig titel döljer sig en riktigt fin liten pärla till historia. Jag får något helt annat än jag väntat mig och hoppas att fler upptäcker den.

Det är inte med några större förväntningar jag tar mig an boken, som sagt. Känslan är att det ska vara en bok om hav och båtar, skriven av en man som beskriver sin kärlek till havet och machokulturen på sjön. Jag har läst alldeles för många sådana av lokala författare. Men så fel jag har. Ju mer jag läser ju mer nyfiken blir jag. Döm om min förvåning när jag redan i första kapitlet sugs in i historien om veterinären Therese som är döv och har tröttnat på sitt jobb och slutar. Hon känner sig utstött av kollegorna eftersom hon inte kan delta i kommunikationen på samma sätt som de hörande. Bitter och uppgiven flyttar hon hem till sin pappa Gottfrid i Fiskebäckskil. Där funderar hon på om hon ska operera in ett så kallat CI-implantat som kan ge henne delar av hörseln tillbaka, men framför allt saknar hon den stora kärleken.

Samtidigt går läraren David i Stockholm och funderar på att ta livet av sig. Han lever i ett totalt kärlekslöst äktenskap där hustrun Maria klappar katten under sexakten och undrar när han är klar i stället för att njuta. Han har visserligen två fina döttrar som han älskar, men han orkar ändå inte leva längre. Han planerar att hyra en segelbåt, segla rakt ut mot horisonten, ta tabletter, dricka sprit och kasta sig i havet och drunkna. Han åker till Fiskebäckskil där han hyr en stuga och en segelbåt. En dag råkar han se en naken kvinna i fönstret som är Therese, något han inte kan glömma. Men drivet efter att ta livet av sig är större än viljan att lära känna Therese mera. Det visar sig då att segelbåten han hyrt är Gottfrids och Thereses. När han ger sig av tidigt en morgon för att göra slag i saken och verkligen begå självmord råkar Therese se honom och får en dålig känsla. Tillsammans med sina systrar åker hon efter David för att se vad han tänker göra, vilket leder till en mycket speciell relation.

Leif Bergholz från Stockholm är utbildad beteendevetare, och har arbetat mycket med utbrändhet, konflikter och kränkningar på arbetsplatser. Just nu arbetar han som lärare och undervisar i psykologi och mänskliga relationer. Han har också varit verksam som hörselpedagog och arbetat med dövblinda. Han är dessutom teckenspråkslärare. Allt detta får han in i boken. Therese är döv och mobbas på jobbet. Dessutom funderar hon på att operera in ett CI-implantat. David är lärare och djupt deprimerad. Vad dessa har gemensamt är att de båda två letar efter den stora kärleken. Bergholz är mycket bra på att beskriva känslor. Davids äktenskap med Maria är så otroligt känslolöst att jag bara vill säga till honom att lämna henne.

Boken beskrivs som en feelgood-roman med svart humor och mycket värme. Jag har läst en hel del feelgood och historien här får mig att tänka både på vad till exempel Camilla Davidsson eller Åsa Hellberg hade gjort av den. En redaktör hade kunnat korta ner och tajta till den med minst 100 sidor vilket historien hade vunnit på. Visst är det förutsägbart i bland men ändå har Leif Bergholz hittat sin egen stil och väver in de områden han behärskar. Det mesta av handlingen utspelar sig i Fiskebäckskil som beskrivs målande. Även Lysekil finns med på ett hörn. Jag förstår att Bergholz i titeln menar att livet i stort kan liknas vid ett hav och hur det kan bli när man är vilsen. Men metaforen är för bred och blir obegriplig i sammanhanget. Det här är en härlig story som tyvärr riskerar att glömmas bort.

Titel: Hav utan farleder
Författare: Leif Bergholz
Förlag: Ekström & Garay
Utgiven: 2020
ISBN9789189047273

torsdag 26 mars 2020

Lättläst och fascinerande om Uddevallas olika ansikten

Allt från cyklar till kvinnliga mördare, från tragik till komik och andra människoöden. Bo Antonssons bok Berättelser från förr visar många sidor av Uddevalla. Lagom korta små historier i novellform gör det hela till en lättläst fin bok som visar annorlunda sidor av min hemstad.

Uddevalla har fått utstå mycket spott och spe genom åren. En trist och tråkig liten stad där det inte händer så mycket. Men ingen kan anklaga staden för att inte vara vacker. Nu för tiden är det främst Strandpromenaden med utsikten mot Uddevallabron som är tilldragande. Att läsa Bo Antonssons bok visar så mycket mer. Det är som att färdas från den ena platsen till den andra och inse hur mycket staden egentligen har att erbjuda.

Första lilla berättelsen heter Amerikabesöket och skildrar hur snickaren Oscar Wallman efter mer än 30 år i Amerika för första gången återvänder till sin hemstad Uddevalla. Bo Antonsson beskriver Oscars kärlek till Uddevalla på ett mycket målande vis och jag tänker att det är en väldigt fin liten stad vi bor i trots allt. Wallman går från att vara en helt vanlig snickare i Chicago till en celebritet i Uddevalla, en uppskattad och spännande gäst, som Antonsson skriver.

De tvära kasten i boken visar sig direkt. Från Wallmans historia går Antonsson direkt över till en hyllning till det som hette Nynäs bensinstation och låg på Västerlånggatan, inte långt från Kampenhof. Antonsson beskriver miljön målande och genom orden: "Det finns också en tvättplats där en man i trenchcoat och hatt med stelfrusna fingrar försöker spola ren sin gamla Citroën som med ett tjockt lager tycks ha samlat på sig halva Bohusläns grusvägar" är det lätt att se bilden framför sig.
Boken innehåller också ett brett persongalleri. Provinsialläkaren Teodor Nordström har ett eget kapitel, Siv Gunilla Österberg som är en alldaglig kvinna som mördar sin man är en annan, liksom Ellen Johndotter som genom mycket hårt arbete lyckats etablera en egen modebutik på Norra Drottninggatan är några av de personer vi får lära känna. Även Boxningsklubben, raggarna, en fotograf och skroten har egna kapitel. Bakom titlarna döljer sig må historier som är skickligt berättade.

För en Uddevallabo som jag är det kul och intressant att lära sig nya saker om sin hemstad. Som att Uddevalla hette Befja på 1300-talet och att det är därifrån ordet för Bäve i till exempel Bäveån kommer. Det hade jag ingen aning om. Bo Antonssons bok fullkomligt kryllar av saker jag inte visste om Uddevalla. Den historien som ändå kryper närmast skinnet är den som heter Anno 1701 och handlar om två medtagna och ovårdade ungdomar som kommer till Uddevalla från Färgelanda. Dagen efter hittas ett barnlik i Bäveån med en sten runt ena foten.

Jag skulle kunna skriva om alla berättelser men jag överlåter till er att själva läsa och bilda er en uppfattning om vilka ni tycker bäst om. Har jag då något negativt att säga om boken? Ja, som så många andra självutgivna böcker hade den mått bra av en redaktörsgranskning och kortats ner något. Då hade förmodligen också den taftologi som stör mig genom hela boken upptäckts. Bo Antonsson skriver nämligen i titeln och i slutet av varje stycke ...och så går livet vidare sin gilla gång i den lilla staden Uddevalla vid Bäveåns mynning... Lite tårta på tårta, antingen ska det vara ...så går livet sin gilla gång... eller ...så går livet vidare...

Titel: Berättelser från förr - så går livet vidare sin gilla gång i den lilla staden vid Bäveåns mynning - 31 korta berättelser från skilda tidsepoker
Författare: Bo Antonsson
Förlag: Vulkan bokförlag
ISBN: 9789189097070

tisdag 24 mars 2020

Nollpunkt - Jörn Lier Horst och Thomas Enger

Båda två har skrivit flera riktigt bra spänningsromaner var för sig. Nu har Jörn Lier Horst och Thomas Enger skrivit sin första spänningsroman i hop. Nollpunkt är en traditionell pusseldeckare om det udda paret polisen Alexander Blix och kändisbloggaren Emma Blix och första boken i den nya serien Blix och Ram. Jag blev väldigt nyfiken när jag såg den eftersom jag läst författarnas tidigare alster med stor behållning. Speciellt Jörn Lier Horsts böcker om kriminalkommissarie William Wisting är en stor favorit med sina djupa, eftertänksamma och mörka berättelser..

Nollpunkt inleds med att norska löparstjärnan Sonja Nordström aldrig dyker upp på lanseringen av sina kontroversiella självbiografi. Emma Ramm åker till Nordströms hus för att se vad som hänt. Där ser hon tecken på strid och en lapp med siffran 1 upptejpad på TV:n. Polisen Alexander Blix plågas fortfarande av ärren efter att ha tvingats döda i tjänsten 19 år tidigare. Han sköt i hjäl pappan till en liten flicka vilket han inte kan glömma. Han blir den som får ta hand om utredningen som så småningom eskalerar. Fler kändisar dödas och Blix och Ramm tvingas samarbeta. Så småningom inser de att det pågår en nedräkning där siffrorna 1-10 spelar en stor roll. Ska de hinna stoppa den bestialiske seriemördaren innan det är för sent?

Det är rappt, enkelt och spännande. Men inte särskilt djupt och välskrivet, men det finns helt klart något att bygga på. Jag ser stora likheter med De underkända av Hjort/Rosenfeldt där en seriemördare ger sig på de som blivit kända på, som han tycker, fel premisser. I detta fallet trots att de inte har den allmänbildning han tycker borde krävas. Lite är det så här också. Att vissa blir kända och får uppmärksamhet kan få andra människor att känna mindervärdeskomplex. Så till den milda grad att det är värt att döda för. Ser fram emot att följa det udda paret Alexander Ramm och Emma Blix i fler böcker.

Titel: Nollpunkt
Författare: Jörn Lier Horst/Thomas Enger
Förlag: Wahlström och Widstrand
Utgiven: 2020
ISBN: 9789146236191
Betyg: 6/10

söndag 22 mars 2020

Ålevangeliet - berättelsen om världens mest gåtfulla fisk

Kan en hel bok om ålar verkligen vara intressant och läsvärd? Så tänkte jag när jag såg boken Ålevangeliet - berättelsen om världens mest gåtfulla fisk. Själv har jag mycket begränsade erfarenheter av ålar. Jag vet att vi då och då såg en ål vid bryggan i havet där vi tidigare hade sommarstuga. Jag har smakat röt ål nån gång men tyckte inte det var så himla gott. Jag blev ändå så nyfiken på boken att jag bara måste läsa den. Den här typen av facklitteratur hör egentligen inte till min favoritgenre, men Patrik Svenssons bok lockade mig. Om det var det vackra omslaget, det faktum att den vann Augustpriset i den facklitterära klassen 2019 eller något annat vet jag inte, men nu så här i efterhand kan jag konstatera att det var väl värt att läsa den.

Både Aristoteles och Sigmund Freud har försökt förstå sig på ålen utan att lyckas. Kanske är det dess gåtfullhet som lockar också mig. Att ålen funnits i 40 miljoner år och att man ändå vet så lite om den. Att ingen vet hur ålen förökar sig trots att mängder av studier gjorts på just ålens fortplantning som sker i Sargassohavet dit den också beger sig för att dö. Även ålen jag såg i Knarreviken alltså. Måste ju vara hur långt som helst mellan bohuskusten och Sargassohavet tänker jag men så verkar ju ålen också vara ett mycket speciellt djur. Det finns ännu ingen som sett ålar para sig, det finns heller ingen forskare som hittat vare sig testiklar eller äggstockar. Hur blir det egentligen fler ålar - ja, det är ett stort mysterium? Patrik Svensson använder sig av mycket relevant fakta och det fascinerar mig att så många forskare lagt så mycket tid för att försöka kartlägga ålen, utan att riktigt lyckas. Mest spännande är avsnittet om Branteviksålen som simmat runt i en liten brunn utan ljus i många år och utvecklat groteskt stora ögon. Eller den ål som Patrik Svensson och hans pappa förvarat i en hink vid husknuten, som lyckats ta sig ur hinken, verkar så gott som död men ändå vaknar till liv när den kläggs i vatten igen.

Tempot i boken är behagligt men ändå drivande. Svensson har hela tiden nya och intressanta saker att berätta om ålen som för handlingen framåt. I Ålevangeliet blandar Patrik Svensson fakta och forskning om ålen med berättelser från sin egen barndom där han fiskade ål tillsammans med sin far. Det var också där som hans intresse  och fascination för det gåtfulla djuret började. Han knyter också skickligt samman det han lär sig om ålen med sitt eget liv och det är en berättelse om hur livet bör levas men också om döden som till slut är oundviklig för oss alla. Vare sig man är ål eller människa.

Titel: Ålevangeliet - berättelsen om världens mest gåtfulla fisk
Författare: Patrik Svensson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 2019
ISBN: 9789100178017
Betyg: 8/10


söndag 15 mars 2020

Min syster seriemördaren - Oyinkan Braithwaite

Ayoola är så ofattbart vacker att hon kan få vilken man hon vill, och en vacker kvinna kan väl inte vara psykopat, eller?  I veckan träffades Bokkvartetten igen och den här gången stod en afrikansk bok på agendan, nämligen Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite. Det är en bok som blivit väldigt omtalad och som vunnit flera priser. Bland annat Los Angeles Times award för bästa thriller. Att jag valde den beror på titeln så klart. Dessutom är omslaget mycket inbjudande.

Min syster, seriemördaren handlar om Korede, som hastigt och lustig måste lämna sin måltid, när hennes syster Ayoola ringer och behöver hjälp. Hon har just tagit livet av ytterligare en man, den tredje, och behöver hjälp att städa undan bevisen. Ayoola hävdar självförsvar, men tredje gången innebär att hon räknas som en seriemördare. Korede vet att hon borde gå till polisen men blod är tjockare än vatten och hon älskar sin syster. Men när Ayoola får i hop det med en man som Korede också är väldigt förtjust i och har älskat sedan första gången hon träffade henne hamnar alltihop i ett annat läge. Att gå till polisen skulle innebär att Korede måste offra sin syster - frågan är om hon är kapabel till det?

Min syster, seriemördaren är en rak, kort och koncis historia om en vacker kvinna som kan få vilken man hon vill. Systern är bortskämd och när männen hon dejtar inte duger dödar hon, som om det vore den mest naturliga sak i världen. Hennes syster har ett betydligt mer alldagligt utseende och hamnar ständigt i skuggan av sin vackra lillasyster. Men det är alltid Korede som ställer upp. Boken är en historia om systerskap och att alltid finnas där, men det hela blir extra tillspetsat när det handlar om att städa upp efter grova brott. Korede vet med sig innerst inne att hon borde agera annorlunda, men det är inte så enkelt som man kan tro att ange sin syster. Det finns väl ingen som skulle tro på henne, att en så vacker men hopplöst slarvig kvinna, skulle kunna vara seriemördare? I bakgrunden ligger också en komplicerad familjerelation. Deras mamma har ett gott öga till systern som hon ser som sin favorit. Ytterligare något som gör alltihop svårare att hantera. Samtidigt som det hela tiden ges återblickar till deras numera döda pappa som också visade upp tecken på att vara psykopat. Något som kanske skapar en viss förståelse för varför Ayoola är som hon är. Rent filosofiskt är det en mycket intressant bok att diskutera. Att döda i självförsvar skulle kunna vara en förmildrande omständighet, men är det egentligen det Ayoola gör? Eller blir hon bara trött på dessa män och ser dem som förbrukningsmaterial? Det är frågan.

Titel: Min syster, seriemördaren
Författare: Oyinkan Braithwaite
Förlag: Lind & co
Utgiven: 2020
ISBN: 9789178616503
Betyg: 7/10

lördag 14 mars 2020

Lite död runt ögonen - David Ärlemalm

I veckan var det dags för min vän Bokmalens trevliga evenemang Bok och vin igen. Lite reducerad skara på grund av olika omständigheter men lika trevligt som vanligt. Den här gången var två debuterande författare på plats för att diskutera sina böcker. David Ärlemalm har skrivit Lite död runt ögonen och Håkan Norebäck En sista vinter. Alla hade vi läst en av böckerna men diskuterade med båda författarna om deras böcker och författarskap.

Jag hade läst David Ärlemalms Lite död runt ögonen. Författaren avslöjade att titeln är en direkt översättning av Pete Dohertys låttitel A Little Death Around The Eyes. För övrigt sån bonusinformation som jag älskar att få. Den beskrivs som en bladvändare från samhällets skuggsida. Och det är precis vad den är. Boken handlar om före detta missbrukaren Arto som blivit ensamstående pappa till sexåriga dottern Bodil vars mamma dog av en överdos. Artos kärlek till Bodil är gränslös och han gör allt för henne. När han får sparken från den skola han jobbar på måste han hitta andra sätt att tjäna pengar. Han är märkt av missbruket och en sådan är svår att tvätta bort. Arto återgår då till den värld han känner bäst och där han har kontakter, den kriminella. Samtidigt som han på nätterna ägnar sig åt lögner, brott och våld är han på dagarna en vanlig familjefar som ska ta hand om sin dotter med allt vad det innebär.

Det är lätt att ta till sig historien om Arto och Bodil. Den är kort, välskriven, rakt på sak och riktigt gripande. Jag känner stor sympati för Arto som verkligen vill sin dotter väl, även om det oftast blir fel. I bland kommer jag på mig själv med att leva mig in i boken och bli riktigt förbannad på en del av de val han gör, även om han alltid har sin dotters bästa för ögonen. David Ärlemalm skildrar trovärdigt kärleken mellan en far och dotter där den döda mamman också hela tiden finns med. Det är också fascinerande att se barns förmåga till acceptans och anpassning. Jag misstänker att det finns många små barn som lever precis som Bodil gör, och att kärleken och tilliten till en förälder är självklar. Vem kan de annars lita på liksom? Att då se Arto gång på gång göra tveksamma val gentemot Bodil blir jobbigt att läsa om. Jag vill följa Arto och Bodil och se hur det går. Tur då att David Ärlemalm lovar att det blir minst två böcker till i serien.

Titel: Lite död runt ögonen
Författare: David Ärlemalm
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgiven: 2020
ISBN: 9789137154763
Betyg: 8/10





onsdag 11 mars 2020

Ett journalistiskt grävarbete i världsklass

Jag är sen på bollen med en recension av den här boken, jag vet det. Matilda Gustavssons bok Klubben kom ut i november 2019, men är fortfarande högaktuell. Inte minst nu när Internationella kvinnodagen just inträffat och Matilda Gustavsson just tilldelats utmärkelsen Årets kvinnogärning av Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Boken lär förresten aldrig bli särskilt inaktuell - tyvärr. Att män utövar ett maktmissbruk på kvinnor, ofta av sexuell karaktär, lär inte vara ett övergående faktum.

Matilda Gustavssons bok är dock ett mästerverk i grävande journalistik. Klubben är berättelsen om hur hon gick till väga i arbetet med det reportage som publicerades i DN hösten 2017. I reportaget berättade 18 kvinnor oberoende av varandra om hur de blivit utsatta för sexuella trakasserier av den så kallade kulturprofilen, Jean-Claude Arnault. Reportaget gjorde också att Svenska Akademien skakades i dess grundvalar och har ännu inte återhämtat sig. Ännu mer imponerad blir jag av Matilda Gustavssons jobb eftersom hon är så ny som grävande journalist och inte gjort något liknande tidigare. Hon säger att hon tagit inspiration av amerikansk media och hur de rapporterade om anklagelserna mot filmproducenten Harvey Weinstein som också anklagades för sexuella övergrepp på en mängd kvinnor. Ett smart drag som innebär att jobbet blev så mycket bättre.

Klubben syftar på utställningslokalen Forum som Arnault drev tillsammans med Stockholms kulturelit där han var en institution och någon som alla visste vem det var. Han och hustrun Katarina Frostensson, poet och ledamot i akademien, hade en stark ställning i dessa kretsar och det var stort att bara vara bekant med paret. Arnault visade dock ofta ett osunt intresse för många av de unga kvinnor som kom i kontakt med honom. Flera berättar i intervjuer med Matilda Gustavsson om regelrätta våldtäkter och andra övergrepp som har satt sig djupt. Många av kvinnorna blev utsatta för längesedan, men har trott att de var ensamma om förnedringen och har därför inte våga säga någonting. De beskriver det som en lättnad när metoo kom och allt fler började prata. Då vågade de själva berätta sin historia utan att känna alltför mycket skam och skuld.

Gustavsson skriver i Klubben att hon inte kunde föreställa sig hur arbetet med reportaget skulle utveckla sig - att det bara skulle bli värre och värre ju fler kvinnor hon pratade med. Reportaget som publicerades i DN är grävjournalistik när det är som bäst och något som verkligen gör skillnad. Om det är för att jag själv är journalist låter jag vara osagt, men jag ryser när jag läser om det gedigna arbete och research som Matilda Gustavsson lagt ner för att kunna publicera. Reportaget visar en verklighet som är så mycket värre än vad någon kunde drömma om. Visst hade många hört rykten om Jean-Claude Arnault och hur han tafsade på unga kvinnor. Men det var ingen som trodde att det var riktigt så illa.

Det är så skrämmande att många av Arnaults vänner och inte minst hans hustru Katarina Frostensson håller honom bakom ryggen och menar att Gustavsson skulle ha en dold agenda med sitt avslöjande. Horace Engdahl står hela tiden på Arnaults sida och menar att han är offer för en förstalskampanj. Tack vare att dåvarande ständige sekreteraren Sara Danius insåg problemet och förstod vidden av de brott Arnault gjort sig skyldig till och tog det på allvar uppdagades det hela. I spåren av avslöjandet dömdes till 2,5 års fängelse för två våldtäkter.

Titel: Klubben
Författare: Matilda Gustavsson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 2019
ISBN: 9789100177645
Betyg: 10/10

söndag 8 mars 2020

Spännande relationsdrama om att tappa kontrollen

Stress, utbrändhet och psykisk ohälsa blir ett allt större problem i dagens samhälle. Allt fler söker sig till psykologer, beteendevetare och terapeuter för att få hjälp med ett styra upp livspusslet. Förväntningen är råd från en stark, klok och trygg person. Alexandra Thomas debutroman Brister handlar om ett omvänt perspektiv - där de som ses som ledare och förebilder i stället tappar kontrollen.

Alexandra Thomas arbetar som psykolog i Göteborg. På somrarna bor hon på Gustafsberg i Uddevalla. När Bohusläningen intervjuade henne i höstas hade hennes debutroman arbetsnamnet Bristningsgränsen. Hon berättade då att den skulle handla om karaktärer på ett managementföretag i Göteborg och att handlingen tagit inspiration från henne egen omgivning. Till slut blev titeln Brister och är ett relationsdrama där det mesta av handlingen är förlagd till Göteborg men har förgreningar upp till Uddevalla och Gustafsberg.

Historien börjar med att Sofia blir lämnad av sin man som har träffat en annan. Simon lämnar hemmet och Sofia känner sig vilsen i tillvaron. Hon söker stöd hos kollegan K-M som är en stöttepelare och någon hon kan lita på - tror hon i alla fall. De anställer Elli och Fredrik på företaget och bredvid jobbet har de alla sina egna problem att ta hand om. Något som också påverkar deras relationer på jobbet.

Sofia och K-M har en nära relation men samtidigt står det klart att han döljer hemligheter som påverkar hur han sköter sitt arbete. Han är manipulerande och använder kvinnor för att få bekräftelse. Är han verkligen den han utger sig för att vara? Sofia själv börjar sakta men säkert ta sig ut efter uppbrottet och träffar en ny man. Hon tar med sig honom hem till lägenheten. Men mitt i natten väcks de av ljud i köket. det är K-M som tagit sig in hemma hos Sofia och förväntar sig att hon ska ställa upp för honom. När han totalt tappar kontrollen får de ödesdigra konsekvenser för både Sofia och deras gemensamma företag.
 
Alexandra Thomas berättar en historia som tar oss djupt ner i människans psyke. Karaktärerna beskrivs målande. Inledningsvis har jag lite svårt att förstå varför den kallas för spänningsroman. Men spänningen byggs upp sakta men säkert och karaktären K-M går från att vara trevlig till riktigt obehaglig. Sofia, K-M, Fredrik och Elli är människor som arbetar med att hjälpa andra människor i många av livets snårigheter. Människor som vi sätter en högre tro till än oss själva. Att då själv må dåligt eller inte räcka till måste vara svårt att hantera. Något som blir befriande tydligt i Alexandra Thomas bok som därför blir mer trovärdig. Det hela kokar väl egentligen bara ner till en enda sak - nånstans är vi väl alla bara människor?

Titel: Brister
Författare: Alexandra Thomas
Förlag: Visto förlag
Utgiven: 2020
ISBN: 9789178851614

torsdag 5 mars 2020

Ny serie av Ann Cleeves

Jag var väldigt förtjust i flerfaldigt prisbelönta deckarförfattarinan Ann Cleeves böcker om polisen Jimmy Perez och Shetlandsserien. Böckerna om Vera Stanhope däremot gick mig rätt spårlöst förbi. Efter att ha läst den första i serien var det inte aktuellt att fortsätta. Böckerna i Shetlandskvartetten däremot var  intressanta ur ett deckarperspektiv, men inte minst var det Ann Cleeves skildringar av miljön på Shetlandsöarna som gjorde att jag blev fast. Karaktärerna kontra beskrivningarna av det karga landskapet gjorde att Ann Cleeves böcker var något helt nytt och dessutom rätt spännande mordgåtor.

Jag blev väldigt nyfiken när hon nu dyker upp med en ny poliskaraktär som hon kallas Matthew Venn och som jobbar i North Devon-området. Ett område där Cleeves själv ska ha tillbringat stora delar av sin barndom. Första boken i serien heter Albatross och inleds med att en man hittas mördad på en strand. Han har blivit knivhuggen och har en albatross tatuerad i nacken. Matthew Venn står utanför kyrkan och betraktar sin fars begravning på avstånd. Venn är uppvuxen i en strikt frikyrklig familj som han tappar kontakten med när han väljer att ta avstånd från tron. Nu bor han tillsammans med sin partner Jonathan och arbetar som polis. Venn blir engagerad i fallet med den mördade mannen och det hela leder till Woodyard, ett center för psykiskt sjuka och förståndshandikappade där Jonathan arbetar. Där brukar också två förståndshandikappade kvinnor, Christine och Lucy, vistas.  Det visar sig också att den mördade mannen har en koppling till centret och att han haft sällskap med Lucy på bussen varje dag där de två blivit vänner. Fallet tar Matthew och hans kollegor tillbaka från förr där de tvingas möta människorna och de obehagliga hemligheter de döljer.

Ann Cleeves skriver lågmält men vackert. Mordgåtan är varken särskilt blodig eller grym. I stället är det människorna, deras personligheter och de val de gjort i livet historien kretsar kring. Något som så småningom leder fram till de grymma handlingar de båda svaga kvinnorna utsätts för och också den mördade mannen som har andra sidor än vad någon kunde tro. Utsatta och svaga människor kan råka ut för grymma handlingar av de som de sitter i beroendeställning till och Cleeves beskriver det riktigt rysligt. Jag tycker om Matthew Venn och människorna han omger sig med. Men återigen är det miljöbeskrivningarna och landskapet som bidrar till att göra Ann Cleeves böcker så speciella. Nu vill jag åka till North Devon också.

Titel: Albatross
Författare: Ann Cleeves
Utgiven: 2020-03-10
Förlag: Albert Bonniers förlag
ISBN: 9789100181505
Betyg: 7/10

Populära inlägg