Requiem på Dimön - Mariette Lindstein

Jag har tidigare skrivit om Mariette Lindsteins böcker i den här bloggen. Dels serien om Franz Oswald och sekten ViaTerra på Dimön men också om den senaste serien om tvillingarna Dani och Alex och Pilgrimsfalkens väktare. Mariette Lindstein har själv ett förflutet i Scientologkyrkan i USA och därför blir hennes böcker om sekterism så trovärdiga eftersom hon själv har upplevt det hon skriver om.

Requiem på Dimön är den fjärde och fristående fortsättningen på de tidigare böckerna om sekten på Dimön. Två år har gått sedan Franz Oswald fick en stroke i samband med att han räddade en ung kvinna, Julia Frisk, från döden vid klipporna på Dimön. I samband med händelsen offrade Franz en av sina tvillingsöner, Vic, som dog. Nu börjar Franz återhämta sig efter stroken. Julia Frisk, som är dotter till Sofia Bauman, en av huvudkaraktärerna i de tidigare böckerna arbetar som journalist och är tillsammans med Franz andre son, Thor. I takt med att Franz mår bättre ju mer sugen blir han på att återvända till Dimön. Det blir verklighet när han iscensätter experimentet Requiem på Dimön. Ett antal människor med ett tvivelaktigt förflutet ska få sona sin brott efter Franz Oswalds regler samtidigt som det hela direktsänds på nätet.

När tidningen Julia arbetar på vill ha en intervju med Oswald visar det sig att den enda han låter sig intervjuas av är - Julia. Trots att alla avråder henne från att åka till Dimön tar nyfikenheten över och hon ser en chans att avancera inom journalistyrket. Som vanligt blir det som händer på Dimön oförutsägbart och kusligt, samtidigt som Franz Oswald då och då drabbas av oförklarliga känslostormar. Framför allt när Julia är i närheten. Vad vill han egentligen - eller framför allt vad vill hon? Det psykologiska spelet mellan Franz och Julia framträder allt mer tydligt, men vem är egentligen den starkare? Har Franz Oswald fått någon som utmanar honom på riktigt, som han inte kan sätta sig över?

Som vanligt skriver Mariette Lindstein initierat och trovärdigt om livet i en sekt. Hon tar handlingen vidare och det känns som en helt naturlig fortsättning, som något helt nytt. Det finns helt enkelt mer att berätta om Dimön och Franz Oswald utan att det blir uttjatat. Lindsteins sätt att skriva är suggesivt och ger en krypande känsla av att något fruktansvärt ska hända. Det är mycket spännande och en riktig bladvändare. I denna boken ger ändå Franz Oswald intrycket av en osäkerhet och känslosamhet, ja en mänsklighet som inte är lik honom och som jag absolut inte litar på. Lindstein vill få oss att tro att Julia har den inverkan på honom men frågan är hur det är med den saken? Sektledaren smider helt klart ytterligare planer, kanske Julia också, vilket gör att jag verkligen ser fram emot den fortsättning som ska komma.

Titel: Requiem på Dimön
Författare: Mariette Lindstein
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgiven: 2020
ISBN: 9789150947106
Betyg: 9/10

Scener ur hjärtat - Malena Ernman och Svante Thunberg

Det är en märklig tid vi lever i  just nu. Typ alla evenemang är inställda och vi uppmanas att minimera de sociala kontakterna och helst inte träffa någon. I mitt bibliotek kan dock fyra personer sitta med gott om avstånd till varandra. Därför valde vi att köra bokcirkel nyligen ändå. Vi diskuterade Malena Ernman och Svante Thunbergs bok Scener ut hjärtat, en bok som blev en bra bok att diskutera, trots att vi var rätt överens i våra omdömen.

Nog för att jag som förälder i bland suckat och tänkt att mina barn är jobbiga, men under läsningen av Scener ur hjärtat får föräldraskapet ytterligare ett perspektiv. Operasångerskan Malena Ernman och skådespelaren Svante Thunberg berättar mycket öppet och ärligt om hur det är att vara föräldrar till två väldigt speciella barn. En av döttrarna är klimataktivisten Greta Thunberg som de flesta av oss numera vet vem det är. Hennes lillasyster Beata däremot är inte riktigt lika känd för allmänheten ännu, men hon är på väg att bli. Hon sjöng till exempel i senaste avsnittet av Skavlan tillsammans med sin mamma och att hon har en fantastisk röst råder ingen tvekan om.

Men döttrarnas uppväxt har varit extremt tufft. Det står klart efter ha läst boken. Föräldrarna får hela tiden kämpa för att flickorna ska få rätt hjälp av samhället. Bara att kunna gå i skolan blir en enorm kamp. En dotter med Aspbergers och en med ADHD och alla symptom det innebär, till exempelvis ätstörningar, är minst sagt en utmaning för föräldrarna att hantera. Jag är fascinerad av hur hängivna Ernman/Thunberg varit för att skapa en dräglig tillvaro för sig själva och döttrarna, även om det står klart att det stundtals varit jobbigt, ja rent av omänskligt att hantera.

Boken handlar också mycket om hur familjen ser på klimatets påverkan på vår jord. De är utan tvekan mycket pålästa och vet vad de pratar om. De har fått chansen att träffa ansedd forskare som styrker deras åsikter och jag beundrar verkligen det ihärdiga arbetet för att få oss alla att bli medvetna om klimatkrisen och vad vi ska göra för att minska utsläppen. Men det är ändå familjebiten som är det mest intressanta och som jag bär med mig efter att ha läst boken.

Titel: Scener ur hjärtat
Författare: Malena Ernman/Svante Thunberg
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgiven: 2018
ISBN: 9789177951117
Betyg: 5/10

En underbar pärla i trist förpackning

Leif Bergholz debutroman Hav utan farleder är en bok om kärlek. Bakom ett intetsägande omslag och en märklig titel döljer sig en riktigt fin liten pärla till historia. Jag får något helt annat än jag väntat mig och hoppas att fler upptäcker den.

Det är inte med några större förväntningar jag tar mig an boken, som sagt. Känslan är att det ska vara en bok om hav och båtar, skriven av en man som beskriver sin kärlek till havet och machokulturen på sjön. Jag har läst alldeles för många sådana av lokala författare. Men så fel jag har. Ju mer jag läser ju mer nyfiken blir jag. Döm om min förvåning när jag redan i första kapitlet sugs in i historien om veterinären Therese som är döv och har tröttnat på sitt jobb och slutar. Hon känner sig utstött av kollegorna eftersom hon inte kan delta i kommunikationen på samma sätt som de hörande. Bitter och uppgiven flyttar hon hem till sin pappa Gottfrid i Fiskebäckskil. Där funderar hon på om hon ska operera in ett så kallat CI-implantat som kan ge henne delar av hörseln tillbaka, men framför allt saknar hon den stora kärleken.

Samtidigt går läraren David i Stockholm och funderar på att ta livet av sig. Han lever i ett totalt kärlekslöst äktenskap där hustrun Maria klappar katten under sexakten och undrar när han är klar i stället för att njuta. Han har visserligen två fina döttrar som han älskar, men han orkar ändå inte leva längre. Han planerar att hyra en segelbåt, segla rakt ut mot horisonten, ta tabletter, dricka sprit och kasta sig i havet och drunkna. Han åker till Fiskebäckskil där han hyr en stuga och en segelbåt. En dag råkar han se en naken kvinna i fönstret som är Therese, något han inte kan glömma. Men drivet efter att ta livet av sig är större än viljan att lära känna Therese mera. Det visar sig då att segelbåten han hyrt är Gottfrids och Thereses. När han ger sig av tidigt en morgon för att göra slag i saken och verkligen begå självmord råkar Therese se honom och får en dålig känsla. Tillsammans med sina systrar åker hon efter David för att se vad han tänker göra, vilket leder till en mycket speciell relation.

Leif Bergholz från Stockholm är utbildad beteendevetare, och har arbetat mycket med utbrändhet, konflikter och kränkningar på arbetsplatser. Just nu arbetar han som lärare och undervisar i psykologi och mänskliga relationer. Han har också varit verksam som hörselpedagog och arbetat med dövblinda. Han är dessutom teckenspråkslärare. Allt detta får han in i boken. Therese är döv och mobbas på jobbet. Dessutom funderar hon på att operera in ett CI-implantat. David är lärare och djupt deprimerad. Vad dessa har gemensamt är att de båda två letar efter den stora kärleken. Bergholz är mycket bra på att beskriva känslor. Davids äktenskap med Maria är så otroligt känslolöst att jag bara vill säga till honom att lämna henne.

Boken beskrivs som en feelgood-roman med svart humor och mycket värme. Jag har läst en hel del feelgood och historien här får mig att tänka både på vad till exempel Camilla Davidsson eller Åsa Hellberg hade gjort av den. En redaktör hade kunnat korta ner och tajta till den med minst 100 sidor vilket historien hade vunnit på. Visst är det förutsägbart i bland men ändå har Leif Bergholz hittat sin egen stil och väver in de områden han behärskar. Det mesta av handlingen utspelar sig i Fiskebäckskil som beskrivs målande. Även Lysekil finns med på ett hörn. Jag förstår att Bergholz i titeln menar att livet i stort kan liknas vid ett hav och hur det kan bli när man är vilsen. Men metaforen är för bred och blir obegriplig i sammanhanget. Det här är en härlig story som tyvärr riskerar att glömmas bort.

Titel: Hav utan farleder
Författare: Leif Bergholz
Förlag: Ekström & Garay
Utgiven: 2020
ISBN: 9789189047273

Lättläst och fascinerande om Uddevallas olika ansikten

Allt från cyklar till kvinnliga mördare, från tragik till komik och andra människoöden. Bo Antonssons bok Berättelser från förr visar många sidor av Uddevalla. Lagom korta små historier i novellform gör det hela till en lättläst fin bok som visar annorlunda sidor av min hemstad.

Uddevalla har fått utstå mycket spott och spe genom åren. En trist och tråkig liten stad där det inte händer så mycket. Men ingen kan anklaga staden för att inte vara vacker. Nu för tiden är det främst Strandpromenaden med utsikten mot Uddevallabron som är tilldragande. Att läsa Bo Antonssons bok visar så mycket mer. Det är som att färdas från den ena platsen till den andra och inse hur mycket staden egentligen har att erbjuda.

Första lilla berättelsen heter Amerikabesöket och skildrar hur snickaren Oscar Wallman efter mer än 30 år i Amerika för första gången återvänder till sin hemstad Uddevalla. Bo Antonsson beskriver Oscars kärlek till Uddevalla på ett mycket målande vis och jag tänker att det är en väldigt fin liten stad vi bor i trots allt. Wallman går från att vara en helt vanlig snickare i Chicago till en celebritet i Uddevalla, en uppskattad och spännande gäst, som Antonsson skriver.

De tvära kasten i boken visar sig direkt. Från Wallmans historia går Antonsson direkt över till en hyllning till det som hette Nynäs bensinstation och låg på Västerlånggatan, inte långt från Kampenhof. Antonsson beskriver miljön målande och genom orden: "Det finns också en tvättplats där en man i trenchcoat och hatt med stelfrusna fingrar försöker spola ren sin gamla Citroën som med ett tjockt lager tycks ha samlat på sig halva Bohusläns grusvägar" är det lätt att se bilden framför sig.
Boken innehåller också ett brett persongalleri. Provinsialläkaren Teodor Nordström har ett eget kapitel, Siv Gunilla Österberg som är en alldaglig kvinna som mördar sin man är en annan, liksom Ellen Johndotter som genom mycket hårt arbete lyckats etablera en egen modebutik på Norra Drottninggatan är några av de personer vi får lära känna. Även Boxningsklubben, raggarna, en fotograf och skroten har egna kapitel. Bakom titlarna döljer sig må historier som är skickligt berättade.

För en Uddevallabo som jag är det kul och intressant att lära sig nya saker om sin hemstad. Som att Uddevalla hette Befja på 1300-talet och att det är därifrån ordet för Bäve i till exempel Bäveån kommer. Det hade jag ingen aning om. Bo Antonssons bok fullkomligt kryllar av saker jag inte visste om Uddevalla. Den historien som ändå kryper närmast skinnet är den som heter Anno 1701 och handlar om två medtagna och ovårdade ungdomar som kommer till Uddevalla från Färgelanda. Dagen efter hittas ett barnlik i Bäveån med en sten runt ena foten.

Jag skulle kunna skriva om alla berättelser men jag överlåter till er att själva läsa och bilda er en uppfattning om vilka ni tycker bäst om. Har jag då något negativt att säga om boken? Ja, som så många andra självutgivna böcker hade den mått bra av en redaktörsgranskning och kortats ner något. Då hade förmodligen också den taftologi som stör mig genom hela boken upptäckts. Bo Antonsson skriver nämligen i titeln och i slutet av varje stycke ...och så går livet vidare sin gilla gång i den lilla staden Uddevalla vid Bäveåns mynning... Lite tårta på tårta, antingen ska det vara ...så går livet sin gilla gång... eller ...så går livet vidare...

Titel: Berättelser från förr - så går livet vidare sin gilla gång i den lilla staden vid Bäveåns mynning - 31 korta berättelser från skilda tidsepoker
Författare: Bo Antonsson
Förlag: Vulkan bokförlag
ISBN: 9789189097070

Nollpunkt - Jörn Lier Horst och Thomas Enger

Båda två har skrivit flera riktigt bra spänningsromaner var för sig. Nu har Jörn Lier Horst och Thomas Enger skrivit sin första spänningsroman i hop. Nollpunkt är en traditionell pusseldeckare om det udda paret polisen Alexander Blix och kändisbloggaren Emma Blix och första boken i den nya serien Blix och Ram. Jag blev väldigt nyfiken när jag såg den eftersom jag läst författarnas tidigare alster med stor behållning. Speciellt Jörn Lier Horsts böcker om kriminalkommissarie William Wisting är en stor favorit med sina djupa, eftertänksamma och mörka berättelser..

Nollpunkt inleds med att norska löparstjärnan Sonja Nordström aldrig dyker upp på lanseringen av sina kontroversiella självbiografi. Emma Ramm åker till Nordströms hus för att se vad som hänt. Där ser hon tecken på strid och en lapp med siffran 1 upptejpad på TV:n. Polisen Alexander Blix plågas fortfarande av ärren efter att ha tvingats döda i tjänsten 19 år tidigare. Han sköt i hjäl pappan till en liten flicka vilket han inte kan glömma. Han blir den som får ta hand om utredningen som så småningom eskalerar. Fler kändisar dödas och Blix och Ramm tvingas samarbeta. Så småningom inser de att det pågår en nedräkning där siffrorna 1-10 spelar en stor roll. Ska de hinna stoppa den bestialiske seriemördaren innan det är för sent?

Det är rappt, enkelt och spännande. Men inte särskilt djupt och välskrivet, men det finns helt klart något att bygga på. Jag ser stora likheter med De underkända av Hjort/Rosenfeldt där en seriemördare ger sig på de som blivit kända på, som han tycker, fel premisser. I detta fallet trots att de inte har den allmänbildning han tycker borde krävas. Lite är det så här också. Att vissa blir kända och får uppmärksamhet kan få andra människor att känna mindervärdeskomplex. Så till den milda grad att det är värt att döda för. Ser fram emot att följa det udda paret Alexander Ramm och Emma Blix i fler böcker.

Titel: Nollpunkt
Författare: Jörn Lier Horst/Thomas Enger
Förlag: Wahlström och Widstrand
Utgiven: 2020
ISBN: 9789146236191
Betyg: 6/10

Ålevangeliet - berättelsen om världens mest gåtfulla fisk

Kan en hel bok om ålar verkligen vara intressant och läsvärd? Så tänkte jag när jag såg boken Ålevangeliet - berättelsen om världens mest gåtfulla fisk. Själv har jag mycket begränsade erfarenheter av ålar. Jag vet att vi då och då såg en ål vid bryggan i havet där vi tidigare hade sommarstuga. Jag har smakat röt ål nån gång men tyckte inte det var så himla gott. Jag blev ändå så nyfiken på boken att jag bara måste läsa den. Den här typen av facklitteratur hör egentligen inte till min favoritgenre, men Patrik Svenssons bok lockade mig. Om det var det vackra omslaget, det faktum att den vann Augustpriset i den facklitterära klassen 2019 eller något annat vet jag inte, men nu så här i efterhand kan jag konstatera att det var väl värt att läsa den.

Både Aristoteles och Sigmund Freud har försökt förstå sig på ålen utan att lyckas. Kanske är det dess gåtfullhet som lockar också mig. Att ålen funnits i 40 miljoner år och att man ändå vet så lite om den. Att ingen vet hur ålen förökar sig trots att mängder av studier gjorts på just ålens fortplantning som sker i Sargassohavet dit den också beger sig för att dö. Även ålen jag såg i Knarreviken alltså. Måste ju vara hur långt som helst mellan bohuskusten och Sargassohavet tänker jag men så verkar ju ålen också vara ett mycket speciellt djur. Det finns ännu ingen som sett ålar para sig, det finns heller ingen forskare som hittat vare sig testiklar eller äggstockar. Hur blir det egentligen fler ålar - ja, det är ett stort mysterium? Patrik Svensson använder sig av mycket relevant fakta och det fascinerar mig att så många forskare lagt så mycket tid för att försöka kartlägga ålen, utan att riktigt lyckas. Mest spännande är avsnittet om Branteviksålen som simmat runt i en liten brunn utan ljus i många år och utvecklat groteskt stora ögon. Eller den ål som Patrik Svensson och hans pappa förvarat i en hink vid husknuten, som lyckats ta sig ur hinken, verkar så gott som död men ändå vaknar till liv när den kläggs i vatten igen.

Tempot i boken är behagligt men ändå drivande. Svensson har hela tiden nya och intressanta saker att berätta om ålen som för handlingen framåt. I Ålevangeliet blandar Patrik Svensson fakta och forskning om ålen med berättelser från sin egen barndom där han fiskade ål tillsammans med sin far. Det var också där som hans intresse  och fascination för det gåtfulla djuret började. Han knyter också skickligt samman det han lär sig om ålen med sitt eget liv och det är en berättelse om hur livet bör levas men också om döden som till slut är oundviklig för oss alla. Vare sig man är ål eller människa.

Titel: Ålevangeliet - berättelsen om världens mest gåtfulla fisk
Författare: Patrik Svensson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 2019
ISBN: 9789100178017
Betyg: 8/10

Min syster seriemördaren - Oyinkan Braithwaite

Ayoola är så ofattbart vacker att hon kan få vilken man hon vill, och en vacker kvinna kan väl inte vara psykopat, eller?  I veckan träffades Bokkvartetten igen och den här gången stod en afrikansk bok på agendan, nämligen Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite. Det är en bok som blivit väldigt omtalad och som vunnit flera priser. Bland annat Los Angeles Times award för bästa thriller. Att jag valde den beror på titeln så klart. Dessutom är omslaget mycket inbjudande.

Min syster, seriemördaren handlar om Korede, som hastigt och lustig måste lämna sin måltid, när hennes syster Ayoola ringer och behöver hjälp. Hon har just tagit livet av ytterligare en man, den tredje, och behöver hjälp att städa undan bevisen. Ayoola hävdar självförsvar, men tredje gången innebär att hon räknas som en seriemördare. Korede vet att hon borde gå till polisen men blod är tjockare än vatten och hon älskar sin syster. Men när Ayoola får i hop det med en man som Korede också är väldigt förtjust i och har älskat sedan första gången hon träffade henne hamnar alltihop i ett annat läge. Att gå till polisen skulle innebär att Korede måste offra sin syster - frågan är om hon är kapabel till det?

Min syster, seriemördaren är en rak, kort och koncis historia om en vacker kvinna som kan få vilken man hon vill. Systern är bortskämd och när männen hon dejtar inte duger dödar hon, som om det vore den mest naturliga sak i världen. Hennes syster har ett betydligt mer alldagligt utseende och hamnar ständigt i skuggan av sin vackra lillasyster. Men det är alltid Korede som ställer upp. Boken är en historia om systerskap och att alltid finnas där, men det hela blir extra tillspetsat när det handlar om att städa upp efter grova brott. Korede vet med sig innerst inne att hon borde agera annorlunda, men det är inte så enkelt som man kan tro att ange sin syster. Det finns väl ingen som skulle tro på henne, att en så vacker men hopplöst slarvig kvinna, skulle kunna vara seriemördare? I bakgrunden ligger också en komplicerad familjerelation. Deras mamma har ett gott öga till systern som hon ser som sin favorit. Ytterligare något som gör alltihop svårare att hantera. Samtidigt som det hela tiden ges återblickar till deras numera döda pappa som också visade upp tecken på att vara psykopat. Något som kanske skapar en viss förståelse för varför Ayoola är som hon är. Rent filosofiskt är det en mycket intressant bok att diskutera. Att döda i självförsvar skulle kunna vara en förmildrande omständighet, men är det egentligen det Ayoola gör? Eller blir hon bara trött på dessa män och ser dem som förbrukningsmaterial? Det är frågan.

Titel: Min syster, seriemördaren
Författare: Oyinkan Braithwaite
Förlag: Lind & co
Utgiven: 2020
ISBN: 9789178616503
Betyg: 7/10