Karins boktips

Den isländske författaren Ragnar Jónasson har blivit något av en favorit för mig. Det är bara lite rörigt det där med hans utgivning på svenska. Först har de fyra böckerna i serien om polisen Hulda Hermansdottir kommit ut på svenska. De heter Mörkret, Ön, Dimma och Vit död. Dessutom ha den fristående boken Byn översatts till svenska. Men dessa är inte de första som Ragnar Jonásson skrivit. Först nu kommer nämligen hans debut på Island ut på svenska. Den heter Snöblind och är första delen i serien Det mörka Island. Lite bökigt, men det funkar ändå att läsa böckerna i den ordning de kommit ut i Sverige tycker jag. Snöblind handlar om den unga polisen Ari Thor som blir erbjuden sitt första fasta jobb i en isolerad fiskeby på norra Island. Han lämnar sin flickvän Kristin och flyttar till Siglufjördir. En by i en ödslig trakt där ingen låser dörren om natten. Där hittas en ung kvinna medvetslös och blodig i snön, samtidigt som en äldre författare har fallit ner för en trappa och dött i samb

Jag har tidigare redcenserat Mariette Lindsteins böcker om sekten på Dimön i den här bloggen. Jag har också fått förmånen att höra Mariette berätta om sitt författarskap som blir så trovärdigt med tanke på hennes bakgrund inom scientologirörelsen. Nu har jag läst den senaste bok Striden om Dimön. Sektledaren Franz Oswald är på väg att förändras. Samtidigt är det någon som utmanar om marken på Dimön. När Mariette Lindstein är tillbaka med femte boken om sekten på Dimön tar hon handlingen vidare på ett skickligt sätt och i femte boken om sekten som heter Striden om Dimön är det kusligare än någonsin. I takt med att Franz Oswald tycks förändras och bli mer känslomässig och mänsklig är det någon som gör anspråk på mark på Dimön. Julia Frisk har bestämt sig för att bryta med Franz efter att precis ha återhämtat sig efter ett dramatiskt jobbuppdrag på Dimön i senaste boken. Hon har lovat sig själv, och sina föräldrar i Henån, att aldrig mer träffa honom igen. Men när det står klart att Fr

Jag har fastnat för Cara Hunter just nu och som jag skrev i recensionen av Hemmets trygga vrå i förra veckan så läser jag just nu alla böcker i serien om kriminalkommissarie Adam Fawley och hans tream i Oxford. Nu har jag läst den andra boken i serien som heter I mörkret och ni får alltså ha överseende med recensioner av böcker som har ett par år på nacken, men oftast inte är sämre för det. Speciellt inte Cara Hunter som är mer aktuell än någonsin med sitt lite speciella sätt att skriva. I mörkret inleds med att en ung kvinna och ett barn hittas i källaren till ett hus. De är inspärrade, svårt medtagna men vid liv. Ingen vet vem de är och den äldre mannen som äger huset säger att han aldrig sett dem. Samtidigt uppdagas det att en annan ung kvinna och ett barn försvann i samma område några år tidigare. Grannarna är chockade över att det här kan hända på deras lugna gata. När Adam Fawley och hans kollegor börjar nysta i fallet dyker de på den ena mer märkliga omständigheten än den andr

Jag har aldrig tidigare läst någonting av Theodor Kallifatides.  Jag har bara sett böckerna stå i mina föräldrars bokhylla men alltid prioriterat annat. För ett par år sedan var han en av gästerna på Bokens dag i Folkets hus i Uddevalla där han pratade om sitt författarskap - något som var väldigt intressant att lyssna på. Men det har aldrig blivit av att jag läst något av honom och därför blev jag extra glad att min bokkcirkelvän Åsa valde Slaget om Troja till den senaste träffen med Bokkvartetten. Slaget om Troja utspelar sig under andra världskriget. När bomberna faller över den lilla grekiska byn tar lärarinnan med sig sina elever ut till en skyddande grotta. Där läser hon för barnen om ett annat krig - nämligen det när grekerna belägrade Troja. Eller som Homeros skrev i Iliaden: hur akajerna belägrade Ilion. I grottan får eleverna höra om det grymma kriget som utspelade sig i Troja. Om prins Paris som förälskar sig i kung Menelaos hustru Helena, sköna Helena. Om grymma strider, b

Australiensiska författaren Charlotte McConaghys bok Den sista migrationen har hyllats och legat på topplistor världen över. Den har till och med jämförts med en av fjolårets bästa böcker När kräftorna sjunger som jag tidigare recenserat här på bloggen. Jag blir alltid lite skeptisk till böcker som fått så mycket lovord, men kunde ändå inte låta bli att läsa Den sista migrationen nu när den kommit på svenska. Den är inte lik något annat jag läst och så långt i från förutsägbar och tråkig det går att komma. Franny Stone har rötter både i Australien och på Irland. Hennes kärlek till havet och fåglar är reservationslös, men på grund av klimatförändringar börjar fåglarna att försvinna. När Franny hittar den sista flocken silvertärnor på Grönland bestämmer hon sig för att följa dem på deras resa mot slutmålet Antarktis. Hon lyckas tjata sig till att få åka med fiskebåten Saghani och tillsammans med besättningen ger hon sig ut på en äventyrlig men också farlig färd över havet. Franny bär