Krokodilväktaren

Danmark har en förmåga att producera riktigt skickliga deckarförfattare. Jag tycker Jussi Adler Olsen är enormt skicklig på detaljerna i sin serie om Avdelning Q vid Köpenhamnspolisen. Även Sara Blaedel läser jag gärna liksom Elsebeth Egholm. Därför är det med höga förväntningar jag tar mig av hyllade Krokodilväktaren av Katrine Engberg, första delen i Köpenhamnsserien. Boken är den första av Engberg som översätts till svenska, ytterligare två är klara och en fjärde på väg.

Men boken lever inte riktigt upp till de förväntningar jag har. Det är en trög intrig med alltför osannolika inslag och den ger mig inget nytt i deckargenren. En ung kvinna hittas brutalt mördad i sin lägenhet i Köpenhamn. Polisinspektörerna Jeppe Kørner och Anette Werner kallas snabbt till platsen. Mordoffret hittas av sin granne, en äldre man som förs till sjukhus i chock. Mordet är blodigt och kvinnan har fått en symbol inristad i ansiktet.  Så småningom inser poliserna att kvinnans hyresvärdinnan Esther de Laurenti håller på att skriva en deckare. I manuset begås ett exakt likadant mord som det som just inträffat i huset. Någon måste alltså ha läst det ofärdiga manuset och kopierat tillvägagångssättet. Det blir bråttom att hitta den skyldige innan han slår till igen.

Engberg är duktig på att skapa intressanta karaktärer och intrigen är mycket speciell, Men som jag skrev tidigare så blir handlingen alltför osannolik för att den ska gripa tag i mig ordentligt. Det finns trådar som inte knyts i hop och det där med att mördaren kopierar ett fiktivt scenario eller konstverk i samband med sina mord är ju inget nytt. Första gången jag minns något liknande och som etsat sig fast hos mig är i Henning Mankells Steget efter där några ungdomar hittas mördade mitt i ett rollspel på Österlen.

Titel: Krokodilväktaren
Författare: Katrine Engberg
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgiven: 2019 (2016 i Danmark)
ISBN: 9789137153308
Betyg: 5/10