Hav utan farleder - Leif Bergholtz
Det är inte med några större förväntningar jag tar mig an boken, som sagt. Känslan är att det ska vara en bok om hav och båtar, skriven av en man som beskriver sin kärlek till havet och machokulturen på sjön. Jag har läst alldeles för många sådana av lokala författare. Men så fel jag har. Ju mer jag läser ju mer nyfiken blir jag. Döm om min förvåning när jag redan i första kapitlet sugs in i historien om veterinären Therese som är döv och har tröttnat på sitt jobb och slutar. Hon känner sig utstött av kollegorna eftersom hon inte kan delta i kommunikationen på samma sätt som de hörande. Bitter och uppgiven flyttar hon hem till sin pappa Gottfrid i Fiskebäckskil. Där funderar hon på om hon ska operera in ett så kallat CI-implantat som kan ge henne delar av hörseln tillbaka, men framför allt saknar hon den stora kärleken.
Samtidigt går läraren David i Stockholm och funderar på att ta livet av sig. Han lever i ett totalt kärlekslöst äktenskap där hustrun Maria klappar katten under sexakten och undrar när han är klar i stället för att njuta. Han har visserligen två fina döttrar som han älskar, men han orkar ändå inte leva längre. Han planerar att hyra en segelbåt, segla rakt ut mot horisonten, ta tabletter, dricka sprit och kasta sig i havet och drunkna. Han åker till Fiskebäckskil där han hyr en stuga och en segelbåt. En dag råkar han se en naken kvinna i fönstret som är Therese, något han inte kan glömma. Men drivet efter att ta livet av sig är större än viljan att lära känna Therese mera. Det visar sig då att segelbåten han hyrt är Gottfrids och Thereses. När han ger sig av tidigt en morgon för att göra slag i saken och verkligen begå självmord råkar Therese se honom och får en dålig känsla. Tillsammans med sina systrar åker hon efter David för att se vad han tänker göra, vilket leder till en mycket speciell relation.
Leif Bergholz från Stockholm är utbildad beteendevetare, och har arbetat mycket med utbrändhet, konflikter och kränkningar på arbetsplatser. Just nu arbetar han som lärare och undervisar i psykologi och mänskliga relationer. Han har också varit verksam som hörselpedagog och arbetat med dövblinda. Han är dessutom teckenspråkslärare. Allt detta får han in i boken. Therese är döv och mobbas på jobbet. Dessutom funderar hon på att operera in ett CI-implantat. David är lärare och djupt deprimerad. Vad dessa har gemensamt är att de båda två letar efter den stora kärleken. Bergholz är mycket bra på att beskriva känslor. Davids äktenskap med Maria är så otroligt känslolöst att jag bara vill säga till honom att lämna henne.
Boken beskrivs som en feelgood-roman med svart humor och mycket värme. Jag har läst en hel del feelgood och historien här får mig att tänka både på vad till exempel Camilla Davidsson eller Åsa Hellberg hade gjort av den. En redaktör hade kunnat korta ner och tajta till den med minst 100 sidor vilket historien hade vunnit på. Visst är det förutsägbart i bland men ändå har Leif Bergholz hittat sin egen stil och väver in de områden han behärskar. Det mesta av handlingen utspelar sig i Fiskebäckskil som beskrivs målande. Även Lysekil finns med på ett hörn. Jag förstår att Bergholz i titeln menar att livet i stort kan liknas vid ett hav och hur det kan bli när man är vilsen. Men metaforen är för bred och blir obegriplig i sammanhanget. Det här är en härlig story som tyvärr riskerar att glömmas bort.
Titel: Hav utan farleder
Författare: Leif Bergholz
Förlag: Ekström & Garay
Utgiven: 2020
ISBN: 9789189047273
Kommentarer
Skicka en kommentar