Den sista migrationen - Charlotte McConaghy

Australiensiska författaren Charlotte McConaghys bok Den sista migrationen har hyllats och legat på topplistor världen över. Den har till och med jämförts med en av fjolårets bästa böcker När kräftorna sjunger som jag tidigare recenserat här på bloggen. Jag blir alltid lite skeptisk till böcker som fått så mycket lovord, men kunde ändå inte låta bli att läsa Den sista migrationen nu när den kommit på svenska. Den är inte lik något annat jag läst och så långt i från förutsägbar och tråkig det går att komma.

Franny Stone har rötter både i Australien och på Irland. Hennes kärlek till havet och fåglar är reservationslös, men på grund av klimatförändringar börjar fåglarna att försvinna. När Franny hittar den sista flocken silvertärnor på Grönland bestämmer hon sig för att följa dem på deras resa mot slutmålet Antarktis. Hon lyckas tjata sig till att få åka med fiskebåten Saghani och tillsammans med besättningen ger hon sig ut på en äventyrlig men också farlig färd över havet.

Franny bär också på ett mörkt förflutet med många förluster och familjehemligheter. Något som fört henne till Grönland och starkt bidrar till att hon måste göra den här sista resan. Successivt avslöjas vad det är som hänt och vad som format Franny till den komplicerade människa hon blivit. Medan Saghani följer silvertärnorna på den sista migrationen tvingas Franny konfronteras med de hemligheter hon försökt att fly i från i hela sitt liv. 

Det här är en speciell historia som kräver mycket av mig som läsare, men i takt med att läsningen och handlingen går framåt, ju mer dras jag in i historien och det blir omöjligt att sluta läsa. Frannys karaktär är komplicerad och mångbottnad. Hennes komplicerade relationer till andra människor blir tydliga i kontakten med de övriga i besättningen som hon tvingas leva väldigt nära.

Greppet att gå mellan nutid och dåtid blir väldigt effektfullt eftersom syftet är att hela tiden successivt glänta på dörren till Frannys förflutna som man tidigt förstår är dramatiskt. Det innebär också en spänning som hela tiden stegras genom boken fram mot upplösningen. Jag har lite svårt att förstå jämförelsen med När kräftorna sjunger. De har visserligen det gemensamt att huvudpersonen är en speciell kvinna som inte lever enligt den gängse normen utan har tvingats lära sig livet den hårda vägen. Plus kärleken till djur och natur förstås. Men i övrigt skiljer de sig väldigt mycket åt. Inte bara vad gäller miljö och karaktärer utan också historien och hur den berättas.

Jag tycker mycket om det här - just för att det inte är tillrättalagt. Människorna är märkta av livet på ett ruffigt sätt och det är ingenting för den som föredrar feelgood att må bra av. Snarare gripande och tragiskt med en historia som stannar kvar. Plus det extra perspektivet med klimatförändringarna och hur de påverkar vår jord, 

Titel: Den sista migrationen
Författare: Charlotte McConaghy
Förlag: Lavender Lit
Utgiven: 2020
ISBN: 9789187879890
Betyg: 8/10 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Snöblind - Ragnar Jónasson

Karma och Jonar - om mod och vänskap

Mannen i rutig skjorta - Magnus Danielson